Cissiluren

Jag tänkte på 2014. 

Jag tänkte på att ryckas upp med rötterna, hackas upp i bitar, dränkas och smulas sönder. 

Jag tänkte på att få hjärtat överkört av en ångvält. Igen. (Hur finns det ens något hjärta kvar?)

Jag tänkte på ett evigt stretande och becksvart mörker. 

Jag tänkte på en utmattning utan dess like och ännu mera mörker. 

Men 2014 var inte bara dåligt. Det var vackert också. Titt som tätt fann vi oss i situationer som var så magiska att de tog andan ur oss. Åskoväder, stjärnfall, norrsken, lunchsegling, skidturer på fjället, rimfrost, majeld, bad i tomma tysta skogstjärnar, konserter och konstutställningar. 

Ja, så här i slutet av året kom jag på mig själv med att skratta igen. Och det var underbart!

Hoppas så innerligt att 2015 kan bli ett vänligare år.

Jag har kort hår. Kortare än 2cm på många ställen. Det står rätt upp ganska ofta. 

När det är morgon klär jag på mig och åker in till jobbet (just nu ABB HVDC). Det är så himla spännande och roligt och inspirerande att jag går vilse tankarna rätt ofta. Jag jobbar med 1 st ex också. Det är en annan typ av spännande.

Idag fick jag ett meddelande som löd typ "Paper writers for Cigré Symposium i Lund [...] deadline for abstract coming up". Bombsäker på att det inte är riktat till mig men ändå, kanske borde slänga ihop något om "behaviour of magnetic materials", "hysteresis" och "coupling capacitor voltage transformers"? Kanske lite mättnadsspänningat och frekvenskillnader också. 

När jag inte är på jobbet och jobbar är jag hemma och servar en sån där pensionär. Det är än mer krävande än det här med fysik. Utmattande för själen men rätt roligt allt som oftast. Tokigheterna är många. 

Det var väl ungefär den uppdateringen jag hade. 

Eller, njae. Huvudet är dumt i huvudet igen och armarna och benen tror att de ska göra ont. Fast det är helt övergående har vi bestämt. Jag och Watson. 

Snart får man åka hem. Rätt okej måste jag ju erkänna. 

Dalasinfoniettan OCH minusgrader. Har dansat hela morgonen, hängt med A och mormor, swooooschat förbi lasarettet för en kaffe, burit ut en spis och sen, äntligen, konsert! Åh. Lycka.

Pusshej