Cissiluren

Jag satt häromdagen

 och läste min tidning

  en dag som så många förut.

 O jag tänkte på alla

 dom drömmar man drömt som

  en efter en har tagit slut

  Då såg jag en bild av en flicka

 med en skadskjuten kråka i famn

 hon springer iväg genom skogen

 så fort som hon någonsin kan

  Och hon springer med fladdrande lockar

 hon springer på taniga ben

 o hon bönar och ber

 och hon hoppas och tror

 att det inte ska vara för sent

Flickan är liten

 och hennes hår är så ljust

 o hennes kind är så flämtande röd

 kråkan är klumpig och kraxande svart

 om en stund är den alldeles död

  Men flickan, hon springer för livet

 hos en skadskjuten fågel famn

 hon springer mot trygghet och värme

 för det som är riktigt och sant

  O hon springer med tindrande ögon 

hon springer på taniga ben

 för hon vet att det är sant, 

det som pappa har sagt

 att finns det liv är det aldrig för sent  

O jag började darra 

i vånda och nöd 

jag skakade av rädsla

 och skräck för jag visste ju

 alldeles tydligt och klart

 att det var bilden av mig som jag sett

  För mitt hopp är en skadsjuten kråka 

och jag är ett springande barn 

som tror det finns någon

 som kan hjälpa mig än

 som tror det finns nån som har svar  

O jag springer med bultande hjärta

 jag springer på taniga ben

O jag bönar och ber, fast jag egentligen vet att det redan är alldeles för sent