Cissiluren

"Jag satt stilla och tyst under besöket och ansträngde mig att inte ge efter för mitt illamående och kräkas. När gästerna gått kastade jag av mig slöjan och sa till Moody att den var så smutsig att den äcklade mig. 'Kvinnorna här snyter sig i slöjan' klagade jag.

'Det är inte sant' sa han 'Det är lögn'

'Ta en titt här då'

Det var först sedan han själv undersökt slöjan som han medgav att jag talat sanning"

Detta skriver Betty Mahmoody i sin bok om sin tid, tillsammans med sin make, i Irans huvudstad Teheran.

Samtidigt som jag blir upprörd över det iranska samhället i boken blir jag lite ledsen att boken bara visar islam från en negativ sida. Att Betty och hennes dotter ber till sin kristna Gud om räddning ses som något fullt normalt och hälsosamt. Vet de över huvud taget vad kristendomen står för? För om de gör det kan de omöjligt vara så störda av islam eftersom likheterna är många och stora.

Nej, nu måste jag återgå till mitt läsande.

Adjöken