Cissiluren

Jag måste skiljas från en mycket kär gammal vän.

Min cello.

Jag har visserligen fått en ny i studentpresent men det blir aldrig samma, efter första stora kärleken.

Det är sjukt, jag vet, att man kan tycka så mycket om en materiell sak men det bara är så. Vi har haft ett långt och stadigt förhållande, varit på resor, träffat kändisar och blivit kändisar. Vi har varit med om det mesta.

Det är patetiskt att vara så ledsen över en cello men sån är jag. Det bara är så.

Nu ska jag sova och hoppas att jag är frisk imorgon för annars måste jag ringa till läkaren och det vill jag inte för det är inga allvarliga fel på mig, alla bara hittar på. 

God natt.

Puss!