Cissiluren

Nej, man ska tydligen vara försiktig med vad man önskar.

Jag kan inte säga att jag tror på att man kan få vad man önskar men jag ska ju också låta min negativa pessimist-sida stå i bakgrunden ett tag.

Jag har, den sista tiden, varit väldigt bitter på de av mina vänner som har haft pojkvän.

Eller njae, inte just det faktum att de har pojkvänner för det unnar jag dem verkligen. De förtjänar att älskas.

Det är bara det att några utav dem har varit sådana drygflickvänner. De som alltid umgås med sin pojkvän och när de inte umgås med pojkvänner så förväntar de sig att hela världen och alla vänner de haft ska vara lediga.

Bullshit!

jag bestämde mig därför tidigt att jag aldrig skulle bli en sådan flickvän.

Jag tror inte att jag blivit det heller, någonsin. Hoppas att jag slipper det iframtiden också.

Den idealiska Cissikillen var, 2005, någon att umgås med på torsdagar och söndagkvällar typ.

Det har hängt kvar sen dess, även om det nu finns några extra saker.

Kruxet med det har ju varit att det sällan finns någon som passar in i mallen, de jag gillat har antingen varit gay, eller visat sig vara upptagna. Om de inte var überseriösa förstås, de fanns ju också.

MEN

Vad händer då?

Den sedan länge bestämda, perfekta, relationen uppenbarar sig och Cissi faller.

Men sen är det ju också känt att först faller Cissi sen faller allt.

Så det skiter sig.

För Cissi vill ha någon att mysa med i soffan på onsdagskvällar också.

Avslutar min dag med ett citat från Jakob.

"Hon föll i för samma gamla törst, 

huvudstupa - hjärtat först."