Cissiluren

På hösten blir man deprimerad, dyster och ledsen.

För väldigt många andra är det inte alls så, för dem är våren bara pest och ingen lycka alls.

Jag har alltid tyckt att det berott på en oförmåga att unna andra att vara lyckliga. Naturligtvis tillsammans med att ha extra lätt för att bli deprimerad.

Egoism hör också dit.

Egoism som i att inte se andra människor, inte se att inte alla omkring en mår så fantastiskt bra som man kanske tror.

Egoism som i att tro att man är ensam.

Egoism som i att vägra vilja bli bättre.

Det andra som hör dit är att aldrig tänka på sig själv.

Våren är piss men det gäller att fokusera mer på sakerna utanför än själv, utan glömma bort att se till att ta hand om sig själv.

Jag måste sluta:

 fria till folk

tala om för folk hur dåliga de är, då jag faktiskt tycker om dem egentligen.