Cissiluren

Okej, så här ligger det till;
Jag tänkte att jag skulle skriva lite sanningar här i bloggen.
Det kan ju vara intresant att läsa något som är sant också.


Dagens sanning.
Rädsla.

Jag är rädd för katter. Jätterädd faktiskt.
De är så fruktansvärt opålitliga.
De kan vara hur gulliga som helst för att sen förvandlas till små monster som bits och rivs.
Jag tycker om saker som man kan lita på.
Därför (och nu kommer vi snart till min sanning) tycker jag bättre om "badboys" än meskillar.
Man kan alltid lita på att en badboy är en badboy.
De snälla, söta, underbara, nördiga meskillarna dock! Där får man akta sig!
De är precis lika opålitliga som katterna.
Först är de hur gulligt mesiga och snälla som helst för att i nästa sekund göra något helt otippat.
Det farliga med meskillarna är hur lätt man faller för dem.
Jag faller. Huvudstupa- hjärtat först.
Sen så krossas hjärtat.
Det är helt enkelt så det är.
Jah har funderat lite över varför det är så och kommit fram till att vi kan skylla det på evolutionen.
Det är inte längre den bäste jägaren som klarar sig bäst i samhället. Det är nörden.
Det är alltså helt naturligt att man vill ha någon som kan mer om matlab än om beckasiner.
Men hur mycket jag än beundrar nördarna (jag kan verkligen sitta och lyssna på deras nördprat i timmar) så kommer jag ändå att föredra någon som jag kan lita på till 100%.
Som en hund.
En hund är en hund även om den är en kamphund.
Man kan alltid lita på att en badboy är en badboy.

Därför tänker jag trotsa mina instikter och hålla mig undan från nördarna. För mitt eget bästa.

Min sanning är alltså; Jag är rädd för mesiga killar.