"Det är klart att klänningen är din, du har ju alltid klänning"
Det råder inga tvivel om vems klänningsmodellen på stackars Maj är.
Den är min. För jag har alltid klänning. Så var det med det, inget att orda om.
Idag vill jag inte bli civilingenjör. Verkligen inte.
Jag önskar att jag kunde hoppa av det här och försörja mig som musiker eller designer.
Jag vet att det är alla småfjortisars dröm att bli musiker eller en känd kläddesigner men jag kan inte hjälpa det.
Det är vad jag vill. Jag. Jag. Jag? Hur självupptagen kan man bli?
Jag, tänker trots allt fortsätta att skriva om min dröm för kanske kan inse hur dålig musiker jag är och odiciplinerad sömmerska och hur det inte finns en chans någonstans att jag kan försörja mig på det. Inte hjälper det någon annan människa heller.
Nej, det är bättre att jag läser klart det här så kan jag förhoppningsvis kalla mig civ.ing. i medicinsk teknik om 6 år.
Illusionen om flickan i klänningen, som bara med sin cello och sina ord kan frambringa lycka i någons hjärta, håller sakta på att suddas ut.
Kommentarer
Trackback