En dag hoppade mitt hjärta över ett slag
Jag ska berätta lite för er om mitt livs största kärlek.
Det är kärleken till en person.
Den personen som står mig närmast av alla på denna jord.
Det är en sådan enorm kärlek att jag skulle kunna göra vad som helst för honom.
Det är moderkänslor.
Jag pratar naturligtvis om min älskade lillebror.
Han är vad man ser.
När jag ser på honom, ser jag mitt liv.
När jag ser honom upprörd eller ledsen är det som om någon vrider om en kniv i hjärtat på mig.
Han har inte särskilt många vänner han umgås med men de han träffar, tycker han mycket om.
Jag har haft en jättefin vecka på korfu men något hände här hemma som gjorde att mitt hjärta brast.
En dag ringer pappa.
Han hade tråkiga nyheter. Fruktansvärda nyheter.
En av Fredriks närmaste vänner hade varit med i en trafikolycka och omkommit.
Nej!
Det finns inte i min verklighet.
Det ska inte ske!
Jag ville bara åka hem med en gång och se till att han fick nytt liv.
Det gick inte.
När det händer något sådant vill jag bara ruska om världen och slå den.
Det är inte rättvist.
Min tankar går till hans familj, släkt och vänner.
Vila i frid Coffe.
Evigt älskad och saknad.
Det var inte så vi hade tänkt oss.
En blomma har planterats i jorden.
Den är så otroligt vacker.
Det är något speciellt med den.
När vi ser på den fylls vi av värme.
Den planteras mitt på en äng.
Mitt bland andra vackra blommor.
Men något händer.
Blomman plockas.
Den vissnar hastigt.
Nu finns blomman inte mer.
Allt vi har är minnen.
Minnen av den ängens vackraste blomma
Kommentarer
Trackback