Cissiluren

Svår "Jag vill ligga på en scen i en sluttning mitt i natten och prata strunt"-abstinens.

Jag gick hem från S, det var varmt, det luktade gräs.

Jag saknar dig. Det gör jag verkligen.

Det är inte samma sak när man är ensam.

Då är det inte underbart skönt och härligt. Då är det bara minnen.

Minnen av svunna tider som vi inte kan få tillbaka. Inte ens om vi vill det.

Jag tror i och för sig inte att jag vill ha tillbaka de tiderna. De är bara fina att se tillbaka på när man vandrar hem över gräsplanerna mitt i natten. Se tillbaka på och drömma om att någon gång kommer det vara något som är lika bra eller bättre som bildar nya minnen.

Nu saknar jag Kopparbo, Tiveden eller Rinkabyfälten. Vilket som skulle funka men Kopparbo ligger närmast hjärtat.

Ge mig något nytt jag kan se tillbaka på iframtiden.