De ensamma dagarnas mästare
Det är inte långt kvar tills jag åker till Ludvika igen.
Det är inte mycket jag hellre vill än att åka dit.
Överallt pratas det om vårkänslor och kärlek men här finns det minsann ingen kärlek.
Det är intressant vad folk tror sig se. Kärlek kan de tro men de vet inte vad det är de ser.
Jag vet att det är jobbigt att spendera tid med en person som hela tiden förstör för sig själv. Det är otroligt frustrerande.
Jag är väldigt tacksam för att det finns de som finns där för mig. Jag har någon som kommer och kokar te åt mig. Det gör mig gladare.
Något som bara gör mig arg är att det finns en tjej, något äldre än mig, som skriver om ätstörningar. Hon är långt bort från mig och jag har bara träffat henne några få gånger men ändå känner jag hur hon hela tiden påverkar min vardag. Jag önskar bara att de förutfattade meningarna om mig kunde försvinna.
En bok som kan vara värd att läsas:
Elizabeth Gilbert
"Eat
Pray
Love"
Jag hörde en gång hur en vän beskrev en kille som hon träffat som den mest fascinerande person hon träffat.
Han hade gjort det, det och det. Han kunde det här, det där och allt det andra.
Jag vet vem den där killen är, för jag var med på många utav de där sakerna han gjort.
Jag har gjort så mycket saker imitt liv. Det borde räcka för ett tag.
Jag är värd att vara omtyckt för den jag är.
Det är bara inte värt att lägga tid och energi på något som tar mer än det ger tillbaka.
Jag återgår till att vara de ensamma dagarnas mästare.
Kommentarer
Postat av: S
jag tycker om dig!
Trackback