Cissiluren

Det var mycket enklare förr.

Nu är nu, som i, i dagens samhälle.

Och jag vet inte om jag tror på att det var lättare att leva förr.

Men det ligger nog något i det.

Människan har gjort så mycket för att förenkla sin vardag. För att kunna utnyttja livet till det maximala.

Vi har det så bra med alla våra maskiner att vi samtidigt inte inser hur mycket vi har förstört för oss själva.

Det jag tänker på nu är kommunikationen. 

Vi har, brev, telefoner, datorer. Det finns så många sätt för oss att kommunicera idag att vi nästan glömmer bort att vi faktiskt måste göra det.

Vi tar oss helt enkelt inte tid för vi förutsätter att vi ska göra det imorgon. 

Vi ringer inte för det tar tid.

Vi går definitivt inte förbi och hälsar på bara sådär.

Det blir på sin höjd korta I.M.-hälsningar då och då som går något istil med:

   "Heej! Hur är det? Det var så längesen. Jag hör ju knappt något från dig nu förtiden!"

   "Hej, ehm, jo det är bra." (tanke: Kan det vara för att du aldrig kan ta dig tid att prata med mig då jag hör av mig?)

   "Måste rusa, ha det bra. Hej!"

Om vi nu ska använda oss av dessa fantastiska uppfinningar måste vi också minnas hur man kommunicerar. 

Att faktiskt ta sig tid att ta kontakt med en person man bryr sig om. Inte för att personen var online, utan för att man vill höra hur det är med den.

Jag ringde till min farmor igår.  För att höra hur det var. Hon skulle kanske till Uppsala ihelgen. Hon pratade, jag lyssnade. Jag pratade, hon lyssnade.  

Nu ska jag drömma vackra drömmar om sommar, sol och segelbåtar.

Pusshej