Tydligen inte

Hon var rädd. Riktigt rädd. Hon var så rädd att hon skakade.
Hon klev in i hissen med all packning. Hon ställde ned kassarna hon hade i händerna, tryckte på knappen prydd med siffran tre och slöt ögonen.
Det skakade så våldsamt att hon var säker på att den skulle störta.
En våning upp, bara två till sen fick hon kliva ur.
Hon kunde inte förstå att folk frivilligt gick in i hissar. Det var bara obegripligt.
Hon kunde heller inte förstå varför folk inte kunde ta hennes rädsla på allvar.
Aldrig skulle hon ta med en extremt höjdrädd människa på en klättertur och skratta glatt då personen ifråga livrädd tittar ner för en brant.
Det var tydligen inte denna dag hon skulle bli lycklig heller.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback