Hemma igen

Ja nu är jag hemma igen.
Har haft en skön helg med familjen.
Det var så underbart att träffa dem, kanske Fredrik framför allt.
Höll på att fälla en tår när han åkte i eftermiddags och det är inte ofta jag gråter.

Jag vet faktiskt inte om jag har så mycket mer att säga.

Nu är jag ensam som ensam. Det känns ensamt.

Är förstås glad för alla oensamma, enormt mycket men det slog mig just att jag är ensam, ensam.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback