Cissiluren

Jag blev så oerhört glad så det går inte att förklara. 

Huvudvärken släppte så fort jag hörde den välbekanta rösten.

Efter en och en halv timmas samtal la vi på och huvudvärken kom tillbaka.

Ungefär samtidigt som känslan av att, ja men jo det vore faktiskt inte helt fel med en pojkvän.

Vad jag än försöker inbilla mig.

Koko försökte övertala mig att det var dags för mig att flytta till Umeå.

Det är nästan så att jag vill göra det också.

Oh just det. Sa jag att jag klippt mig?