Cissiluren

Tillåt mig att för ett ögonblick vara helt, fullt och totalt egocentrisk.
Bara förklara lite varför jag inte vill åka tillbaka hem till Linköping.
Sara ska flytta. Lämna Linköping. Inte vara min roomie.
Och inte bara det.
När jag ska ligga på sjukan och de ska operara min hjärna och ryggmärg, då kommer hon inte vara där.
När jag sen ska återhämta mig så kommer det inte vara någon som kommer dit med House eller GossipGirl.
Hon kommer inte komma förbi, laga middag och säga, vänligt men bestämt, att jag måste äta.
Vem ska ta emot mina fula målningar på föreläsningarna och vem, vem, vem ska sucka åt min låga humor?
Jag är inte längre en fotbollsmamma.
Jag är en liten ensam flicka vars pojkvän Sara flyttar och som ser en mörk höst framför sig.

Men!
Trots att allt ser ut att bli bajs i Linkan framöver så är jag oänligt glad att S får läsa till läkare. Tacksam faktiskt.

Det är bara det att nu får Danmark akta sig! För om Du, Danmark, gör illa min Sara, då du, då förklarar jag krig!