Cissiluren

Allt började med att jag visade mina nya frukostskålar. (som passar perfekt ihop med mina kaffekoppar)

C: "Titta vad fint det är! Nu kan jag ju bjuda hit min pojkvän på frukost någon dag"

S : "Ja, det tycker jag allt! Vilken utav dem?"

C: "Skålarna?"

S: "..."

C: "Nej okej men jag har väl bara en?"

S: "Jaså du?"

C: "Mm."

Två minuter senare får jag ett sms. 

S: "Vem var det från?"

C: "Min andra pojkvän"

S: "Ooh, vad ville han då?"

C: "HON, ville inget särskillt"

S: "Hon?"

C: "MA"

S "Hm.. så det var inte han då?"

C: "Nej, jag har nog ingen manlig pojkvän."

S: "Tss."

Och då slog det mig.

Jag har nog lite för många som jag kallar för "min pojkvän". 

Jag menar, den enda som inte är tjej är ju D och han är ju (enligt vissa) tillochmed min fästman.

När jag tänkt så långt var det något annat som slog mig, riktigt hårt.

Om jag är singel när jag är trettio och D är det med så ska vi gifta oss. 

30? Hur tänkte vi nu? Det är ju snart ju :P

Jag har alltså 9år och två och en halv månad på mig att hitta någon.

Räknar vi D's 30 ger det mig ytterligare ett år och tre och en halv månad. 

Inget ont om D men han är, uhm, lite för lång för mig.

 

Nåväl, jag må ha många "pojkvänner" men vad jag vet har jag bara en flickvän och han är rätt grym ibland.

Lite väl mycket bitch kanske men det är väl alla flickvänner? =P