Cissiluren

Det är nyårsdag, jag botar baksmällan med kaffe, kaffe och lite mera kaffe. 

Jag är naturligtvis inte bakis på riktigt. Jag är bara så extremt trött. 

Trött och omotiverad. 

Jag är trött och omotiverad men inte på samma sätt  som det brukar vara. 

Inte trött på livet, inte omotiverad till att faktiskt leva. Idag är jag bara lyxdeppig. 

Ni vet, "oj, jag måste gå ner i vikt", "baah, mitt hår står åt alla håll" och "Gaaah, jag kommer aldrig klara tentorna!". Inget som har någon betydelse i det långa loppet. Det är skönt. Lyxdepp är fint. Man känner en mening i det man gör.

Det finns ett hopp. 

Mötet med studievägledaren gick bra. Hon var jättetrevlig och ville verkligen hjälpa mig på riktigt. Var där i över en timme och nu efter känns det mer okej. Paniken har släppt. 

Den enda paniken som sitter i nu är hur jag ska klara av tentan imorgon utan att min rygg och nacke ska dö. Jag kan ju inte lägga mig på golvet i Terra. Det går ju inte.

Och som Lasse sjunger; "Du är inte ond, du har bara vant dig vid att göra fel"