Cissiluren

Sagt av älskade Lasse Lindh och upprepat av mig.

Jag skulle kunna skriva om min helg eller vad jag tycker om.

Jag skulle kunna skriva om vad jag stör mig på eller vem jag saknar.

Jag skulle kunna skriva om varför jag inte längre ser en anledning till att gå upp på morgonen eller hur det känns att vara så rädd att man inte vet vart man ska ta vägen.

Jag skulle kunna skriva om varför jag inte orkar bry mig eller varför man blir ensam av att vara ensam.

Men jag ser helt enkelt ingen poäng i det. Den som bryr sig tar redan hand om mig och säger åt mig att fokusera på att hålla näsan ovanför vattenytan. Så det är det jag gör om dagarna, fokuserar på att hålla näsan ovanför vattenytan. Jag simmar panikartat omkring, flaxar med armarna och hoppas innerligt att jag inte ska sjunka. Detta gör mig rätt så egocentrisk och för detta ber jag om ursäkt. Jag önskar verkligen att jag kunde fokusera på dem omkring mig men all min energi går åt när jag ska försöka ta mig upp på morgonen eller när jag ska försöka övertala mig till att jag måste äta maten och inte bara laga den. Så det jag egentligen vill säga är;

- Förlåt