... Han har en röst som gör mig knäsvag
Ja, Lars alltså.
Och meningen "Jag får liksom ingen ordning på mitt liv" känns så aktuell.
Nog om det. Det var Lasses röst jag skulle säga något om.
Den är sådär brummande härlig att man inte kan låta bli att le.
Jag vill springa fram och ge honom en kram.
Den är inte i närheten av perfektion och det är det som gör den så intressant.
(Den här låten kommer evigt och föralltid att vara till en speciell person. Det är bara så det är, det kan jag inte göra något åt. Så om du råkar gå förbi här så är den till dig. )
Idag har för övrigt varit en ganska bra dag. Sov länge. Mosade i mig frukost länge. Duschade ännu längre. Tog bussen in till stan. Gick på apoteket. Strosade ner till stationen. Kikade på nya turistbyrån. Mötte mormor som kom med tåget. Gick upp på stan. Handlade. Ner till stationen igen. Kvart-över-ett-bussen hem. Åt lunch (te och smörgås). Gick ut och plockade lingon och blåbär. Gick in och drack kaffe. Vilade. Duschade igen. Åt middag (Kyckling och kantarellröra). Bytte om till finkläder. Väntade på min chaufför som skulle ta mig in till Aveny för konsert. Hoppade in i den mycket eleganta svarta bilen. Svängde förbi parken för att hämta mor. Åkte till konserten. Jan var biljettman så jag fick gå in gratis (Tack Jan!). Lyssnade på två timmar av musikalisk perfektion. Studerade orkesterns, dirigenten och solisternas skor. Konsertmästaren, Anders Jacobsson och cellisten Torleif Thedéen fick godkänt. Gick ut i kylan. Åkte hem och lämnade mor. Väntade på far som var tvungen att se om hans konstertskor höll måttet. Bara ett par klarade sig. Fick skjuts hem. La mig i soffan och domnade bort. Vaknade när Lasse sjöng i Skavlan. Gick hit. Och här är jag. Nu återstår bara att fixa lite och sen soooova. Äntligen! som jag har väntat!
Imorgon blir det marknad och svampplock!
Godnatt!
Och meningen "Jag får liksom ingen ordning på mitt liv" känns så aktuell.
Nog om det. Det var Lasses röst jag skulle säga något om.
Den är sådär brummande härlig att man inte kan låta bli att le.
Jag vill springa fram och ge honom en kram.
Den är inte i närheten av perfektion och det är det som gör den så intressant.
(Den här låten kommer evigt och föralltid att vara till en speciell person. Det är bara så det är, det kan jag inte göra något åt. Så om du råkar gå förbi här så är den till dig. )
Idag har för övrigt varit en ganska bra dag. Sov länge. Mosade i mig frukost länge. Duschade ännu längre. Tog bussen in till stan. Gick på apoteket. Strosade ner till stationen. Kikade på nya turistbyrån. Mötte mormor som kom med tåget. Gick upp på stan. Handlade. Ner till stationen igen. Kvart-över-ett-bussen hem. Åt lunch (te och smörgås). Gick ut och plockade lingon och blåbär. Gick in och drack kaffe. Vilade. Duschade igen. Åt middag (Kyckling och kantarellröra). Bytte om till finkläder. Väntade på min chaufför som skulle ta mig in till Aveny för konsert. Hoppade in i den mycket eleganta svarta bilen. Svängde förbi parken för att hämta mor. Åkte till konserten. Jan var biljettman så jag fick gå in gratis (Tack Jan!). Lyssnade på två timmar av musikalisk perfektion. Studerade orkesterns, dirigenten och solisternas skor. Konsertmästaren, Anders Jacobsson och cellisten Torleif Thedéen fick godkänt. Gick ut i kylan. Åkte hem och lämnade mor. Väntade på far som var tvungen att se om hans konstertskor höll måttet. Bara ett par klarade sig. Fick skjuts hem. La mig i soffan och domnade bort. Vaknade när Lasse sjöng i Skavlan. Gick hit. Och här är jag. Nu återstår bara att fixa lite och sen soooova. Äntligen! som jag har väntat!
Imorgon blir det marknad och svampplock!
Godnatt!
Kommentarer
Trackback
