Men då slösar vi bort våra liv
Här om dagen sa jag till min kära vän M att jag ville bli lite kär.
Inte på-riktigt-upp-över-öronen-kär utan lite härligt nyförälskad.
Hon talade om för mig att det inte gick, jag var tvungen att vilja ha allt eller inte få något.
Grejen är bara den att jag inte alls förstår varför jag sa att jag ville bli kär. Jag vill ju inte det.
För "sånt där är slöseri med tid" men "Det här har växt i mig åh så länge nu".
Och nu sitter jag här och undrar om jag är helt från vettet.
För sådana där "Rockenrollblåa ögon igen" får mig att tänka att "Den här gången kanske världen förstår oss".
Man ska vara försiktig med vad man önskar sig.
Egentligen vet jag ingenting mer än att "När tiden är rätt ska jag plocka upp dig och ta dig långt härifrån"
och att jag vill skrika: "Ge mig en kyss innan du går att bygga en dröm på. En kyss innan du går, en kyss att bygga en dröm på"
Men jag kan ju inte göra annat än att hoppas att:
"Här kommer lyckan för hundar som oss"
Nu skjuter jag undan detta och målar naglarna orangea istället.
Kommentarer
Trackback
