En sån där liten historia om kärlek
Det var sensommar. Precis lagom fint när skolan just börjat.
Jag minns faktiskt precis när jag träffade honom första gången. Han hade riktigt, ruskigt kort hår men man kunde se att det var ljust. Rockenroll, blåa ögon hade han också, eller har ska jag väl säga, för han har dem fortfarande. Anledningen till att jag minns honom är att han stod på andra sidan rummet och stirrade på mig. Jag var övertygad om att han var galen och återgick till att prata med min nära vän och hemliga flirt herr M.
Några veckor senare fyllde han år, vi hade med oss en tårta som alla i hemlighet hade slickat på innan vi gav bort den. När han börjat äta visade vi det kortet. Vi skrattade gott.
Han fick en tavla, four eyes, och jag fick se hans glasögon. Den rackarn hade lurat mig med linser. Han var väldigt söt och vi dansade. Det var här det började.
Vi hade väldigt roligt ett tag och hade jag tillåtit det hade jag nog fallit för honom.
Jag övertalade honom om att ha mer färg och fler scarfs. Man kan aldrig ha för många scarfs.
Sen började det bli seriöst så då tog jag mina saker och for. Vilken fegis jag är!
Nu är han ännu sötare för han använder fina halsdukar och solglasögon.
Jag brukar se honom ibland.
Jag kom att tänka på honom igår och hur det var och hur det gick. Tänk så lika men ändå olika folk kan vara.