I mitt lagomland
Jag försöker komma på en bra present till min bror som fyller år. 20.
Enligt klassiska regler och förordningar som finns i släkten ska det vara något mycket speciellt.
Diamantringar, slipsnålar, lovande aktier eller något i den stilen är passande.
När herrn konfirmerade sig fixade jag fram en el-gitarr och när han fyllde 18 la jag ut lite för mycket pengar på en veckolång resa. En fantastiskt uppskattad present, som följdes av att han i julklapp det året fick en mobiltelefon. Nog är det fint att känna sig uppskattad men med den "klockrena-present"-nivån kommer också förväntningarna. Dumma jag! Jag borde ha insett att jag bara några år efter det skulle vara fattigare än en kyrkråtta. För, även om jag vet att det inte är prislappen som räknas så är det ändå mycket enklare att fixa en riktigt bra, minnesvärd, present när man har större tillgångar.
Jag har länge vetat precis vad jag vill ge honom. Där i ligger inte problemet. Utmaningen ligger i att få tag på denna lilla attiralj, till ett rimligt pris, i Ludvikatrakten. Skulle det däremot vara helt omöjligt måste jag uppfinna en reservplan. Jag vill ju så gärna att det ska bli perfekt. Hade jag haft gränslösa tillgångar hade jag nog gett honom en segelbåt. Dels för att han gillart och dels för att det skulle göra mig glad. Tyvärr tillfredställer nog inte en modellbåt, båtägarlustan. Jag får fundera några timmar till innan min rätt att ta ut panik infinner sig.
Kanske blir han glad över en mugg med företagets namn på?
Enligt klassiska regler och förordningar som finns i släkten ska det vara något mycket speciellt.
Diamantringar, slipsnålar, lovande aktier eller något i den stilen är passande.
När herrn konfirmerade sig fixade jag fram en el-gitarr och när han fyllde 18 la jag ut lite för mycket pengar på en veckolång resa. En fantastiskt uppskattad present, som följdes av att han i julklapp det året fick en mobiltelefon. Nog är det fint att känna sig uppskattad men med den "klockrena-present"-nivån kommer också förväntningarna. Dumma jag! Jag borde ha insett att jag bara några år efter det skulle vara fattigare än en kyrkråtta. För, även om jag vet att det inte är prislappen som räknas så är det ändå mycket enklare att fixa en riktigt bra, minnesvärd, present när man har större tillgångar.
Jag har länge vetat precis vad jag vill ge honom. Där i ligger inte problemet. Utmaningen ligger i att få tag på denna lilla attiralj, till ett rimligt pris, i Ludvikatrakten. Skulle det däremot vara helt omöjligt måste jag uppfinna en reservplan. Jag vill ju så gärna att det ska bli perfekt. Hade jag haft gränslösa tillgångar hade jag nog gett honom en segelbåt. Dels för att han gillart och dels för att det skulle göra mig glad. Tyvärr tillfredställer nog inte en modellbåt, båtägarlustan. Jag får fundera några timmar till innan min rätt att ta ut panik infinner sig.
Kanske blir han glad över en mugg med företagets namn på?
Kommentarer
Trackback