Cissiluren

Jag är väldigt duktig på att dra igång projekt. Det är faktiskt något utav det bästa jag vet.
Ungefär lika duktig som jag är på att starta sakerna lika dålig är jag på att avsluta dem.
Det har hittills inte varit några stora problem för innan man är stor och vuxen har man ju inget riktigt krav på sig att faktiskt ta något ansvar. Nu däremot, några veckor före 22, börjar jag känna pressen.

- Vad ska jag bli när jag blir stor?
Jag har ingen aning. Det står helt still. Det faktum att jag trivs bättre i direkt kreativa miljöer än mellan trista skandinaviskt vita väggar kan väl ingen ha tagit miste på? Problemet är bara att de flesta "kreativa" jobb är riktiga skitjobb med galet osäkra inkomster. Roligt men hårt. Jag vill ju inte fortsätta leva under existensminimum för resten av livet.
Tanken var ju att jag skulle vara duktig, fokusera och bli civilingenjör men skulle det verkligen gå att genomföra? Och om jag nu skulle bli civilingenjör, hur länge skulle jag tycka att det var givande? Det enda jag har när det kommer till den delen är ett högt IQ och väldigt logiskt tänkande, vilket i och för sig är fint men det räcker ju inte långt. Jag har ett sjukt dåligt minne och absolut ingen koll.
Noll koll- gummiboll, det skulle kunna vara en slogan för Cissiluren.
Vad vill jag, egentligen?
Vill jag bli; Konstnär? Konstvetare? Civilingenjör? Låtskrivare? Sömmerska? Kokboksförfattare?

-Vad i hela friden är min dröm?
Det finns inget bra svar på det tror jag. Fick jag välja skulle jag skriva kokböcker, sy brudklänningar, laga mat, måla lite,  baka tårtor, skriva en låt då och då, undervisa i konstvetenskap OCH uppfinna bra saker och forska så jag får nobelprisoch räddar världen.



Varför kan det inte bara vara enkelt, uppenbart och självklart?