All you need is love?
Eftersom det är så mycket kärlek i luften kom jag att tänka på just det, kärlek.
Vad är grejen, egentligen?
Man letar och letar och tillslut hittar man honom. Han är perfekt.
Sen, får man panik, han är FÖR perfekt.
(Fastän han troligtvis är långt ifrån perfekt)
Man kommer fram till slutsatsen att killen i fråga är en sådan som man skulle vilja gifta sig med. Inte alls den man tänkte att man skulle vara tillsammans med nu.
Någon som man tycker om för mycket för att satsa innan man är redo att satsa allt
Är det dumt att tänka att någon är för bra, för att man ska kunna vara tillsammans med den nu, när man vill bli det om några år, då man är redo att gifta sig och vara vuxen?
Och vad gör man sen då?
-Jo man spenderar tiden med en skitstövel och hoppas att Mr Perfect inte hittar sig någon Mrs Perfect.
Vilket han förstås gör och man känner sig lite som om det inte finns någon annan än Winnerbäck som förstår hur man känner.
Eller? Har jag helt fel nu?
För jag skulle nog ta illa upp samtidigt som jag blev aningen smickrad om någon fick för sig att jag var den han ville gifta sig med men inte bli tillsammans med förrän sen. Vad är det för fel med just nu?
Jag menar nu inte att jag är missnöjd med livet som det är nu, jag bara kom att tänka lite.
För jag, jag känner så här:
typ
Du vet, vad sägs om att man inte behöver gifta sig direkt?
Mm, men det var inte riktigt det som var poängen.
Nej, men då är väl poängen i så fall varför inte haffa giftasmaterialet? Innan han hittar en Mrs Perfect?
Nej, för det vill man inte, man vill inte ha honom nu men man vill bli gammal med honom. Sen. När man hittat sig själv och vet vad man vill. För han är perfekt och man vill inte förstöra hans perfekthet med sin egen förvirring.
hm jag är ytterst nyfiken vem vi pratar om faktiskt.
Tss, ingen speciell. Mer hypotetiskt. Kanske.