Cissiluren

Idag ringde jag till Neurologmottagningen, den mottagning som är kopplad till neurokirurgen (och NIVA där jag spenaderade större delen av tiden).
Jag fick prata med en trevlig sjuksköterka vid namn Helena(?) som länge och väl läste anteckningar utan att hitta det minsta tecken om att jag skulle träffa de trevliga människorna vid magnetkameran. Hon hittade däremot en anteckning om att jag skulle på återbesök efter 2månader och ja, nu har det gått tre månader.
Vi konstaterade att det var besvärligt att vänta och att det snart var dags söka om man ville plugga ihöst.
"Oj! Du har alltså tänkt att börja plugga till hösten?!"
(Öh, ja? Vad i hela friden ska jag annars göra med mitt liv?!)
"Ehm, ja, jo jag försöker lite med nu också. Pluggar och tränar inför Vasaloppet"
"Va? Körde du vasaloppet?"
"Nä, jag laddar inför nästa år"
"Oj, ja då hejar vi på dig här och så är det väl bäst att sätta fart..."
Detta resulterade i att hon skulle lämna en lapp hos herr Doktor idag och gå och prata med honom imorgon.
     Jag hoppas att det hjälper. För nu vill jag verkligen att det här ska vara över. Inte för att jag någonsin inte tyckt att det var rackarns dumt alltihopa men nu hänger jag vid min sista tråd och jag måste få igång på mitt liv. Jag måste kunna vara en vanlig, snart, 22-åring som inte behöver tänka sig för med allt hon gör för att inte bli förlamad från nacken och nedåt.
Det räcker bra att vara normalnojjig.

Normalnojjig med målet inställt på att spöa skiten ur alla andra i Vasaloppet nästa år :P