Vintern dör
"Tänk dig, stå i pyjamasen och se, kalla, kalla kristaller smält, smält ner
För solen lyser utanför och skuggor målar mönster och vintern dör" ♥
Ja, vintern börjar så sakteliga försvinna från Linköping. Det är inte utan ett uns av dåligt samvete som jag tänker att "jo, det är bra skönt". För jag tycker faktiskt väldigt mycket om snön.
Det känns lite som ett kärleksförhållande med någon som är lite för dryg men som man har så roligt tillsammans med och som man är så kär i att man inte riktigt tar till sig det, för andra, uppenbart jobbiga. Inte förrän det besvärliga tar övertaget. Till och med då är det svårt att på riktigt ta avstånd. Jag får ett raseriutbrott men så fort det blir sol och perfekt skidföre så är snön förlåten. Vi skrattar, ler och har det allmänt bra.
Men nu är det nog. Jag är trött på, rejäla skor och tjocka kläder.
Så, min alldeles för dryga älskling, du har förevigt en speciell plats i mitt hjärta men nu är det dags för dig att lämna plats åt blommor och blad.
