Cissiluren

För inte en allt för lång tid sedan avskydde jag söndagarna. De var ångestfyllda dagar som jag helst undvek. Jag smet hem till någon vän bara för att undvika mina egna tankar, för att undvika migsjälv.
Sen kom en söndag, precis som alla andra förutom det att jag insåg att det var dags att göra något åt det.
Jag satte mig ned och funderade på vad jag skulle göra för att stå ut med de förpestade dagarna. Jag var tvungen att skapa en söndagstradition, en rutin. Bakningen blev min söndagsterapi. På lördagarna får man pannkaksfrukost och löser melodikryss och på söndagarna bakar man. Det fungerade alldeles utmärkt för sakta men säkert började jag se fram emot att få baka. Den hemska dagen hade nu fått en positiv association.
Efter många veckor av söndagsbakning började jag verkligen tycka om söndagarna och jag kunde byta ut bakningen mot andra trevliga saker.

Idag är det äntligen söndag och jag har längtat halva veckan.
Söndagen den 30/5-10 har fram tills nu sett ut som följer
08.00 vaknar, funderar på att gå ut och springa. Bestämmer mig för att sova lite till
09.30 Vaknar igen, går upp och smurfarrunt en stund. Fixar frukost
10.00 Gilmore girls börjar, äter frukost i soffan och njuter av att andas
11.00 Sätter på kaffe, tar fram veckans chokladbit med marsipan och päronkonjak.
11.15 Sätter mig ner för att läsa tidningen (oh ja, bara kulturdelen) och framför allt då Lokkos krönika.

Ja och nu sitter jag här. Planen för dagen är att skriva klart uppgiften om Asplund, motionera och se på alldeles underbar söndags-TV.

Hur kan man inte älska en underbar dag med Cissilur?