Dag 11 – Mina syskon
eller
”Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig”
Det var en gång en liten gosse. Han hade meterlånga mörka ögonfransar, grönbruna ögon, mörkt hår och en mörk hy som sådana som jag bara kan drömma om att ha. Gossens leende kunde lysa upp ett helt rum. Alla älskade honom, för ingen kunde motstå hans övermänskliga charm. Han var snäll och ville alltid göra alla glada och nöjda.
Det fanns en tid då jag hade en enorm respekt för min bror och jag höll av honom väldigt, väldigt mycket. Den tiden är tyvärr över.
Jag kommer troligtvis kunna komma att tycka om honom igen, för han är min bror och jag har alltid känt ett behov av att ta hand om honom och på något plan tycker jag alltid om honom. Det där med respekten kan han nog glömma däremot.
För, även folk som sympatiserar med idioter är dumma i huvudet.
