När är det OK att ge upp?
Hur länge måste man slåss, för sitt liv?
Idag är en sådan dag då jag bara vill ge upp. Ingenting fungerar och det är precis så det alltid är.
Allting kräver så mycket energi att när dagarna är slut är jag också slut. Mitt förbannade hus kräver mig också på energi, skolan med och sen så är det ingen Cissi kvar att tala om. En vandrande skugga som hatar allt.
CSN och de nya reglerna gör att jag inte riktigt äter, vilket i sin tur gör att jag knappast får någon chans till ny energi. Jag sover på min extrasäng vilket ger mig galet ont i nacken och därför ett ännu sämre humör.
Det enda av allt som inte fungerar som inte är hemskt krävande är ju att folket på neurokirurgen och neurologen är väldans trevliga. Vore de inte det vet jag inte hur det skulle se ut här.
Någon som vet någon som behöver en hemmafru?
Kommentarer
Trackback