Trött. Sömn. Ge mig.

Jag känner ett visst mått av avsky gentemot folk i mitt hus.
Klockan är två. Två?!
Snälla, söta, rara slå av musiken. Somliga av oss behöver hundra miljoner timmar sömn (Eller iallafall sju) för att ens fungera, något så när, som trevliga varelser.
Om det inte vore för att jag nu för tiden blivit rädd för att brinna inne skulle öronproppar och hörselskydd vara ett alternativ men icke, det har mitt hus också sett till.
Om en vecka åker jag och Anders till tystnaden. Jag tror inte att jag själv kan förstå hur mycket jag ser fram emot det. Tystnad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback