Är det det här du kallar kärlek?
Ni vet när man drömmer att man är så himla, himla kär att hela världen liksom inte spelar någon roll och när man vaknar så hänger liksom lyckokänslan kvar.
Sen kommer man på att, neeeej, jag är inte ett dugg kär i honom. Kom inte här och försök få mig att tro det.
Lyckan sitter dock kvar. Fett skönt.
Inatt drömde jag att jag var kär i en av de allra tjusigaste killarna jag känner. Han hade mognat och skärpt sig. Vi var rackarns lyckliga. Jag hade ett gäng stora fina båtar i havet som av någon anledning också var Barken. Det var vatten över allt och jag åkte omkring där, lycklig som ett fån. Sen kom House och Christina Yang med ett spädbarn som var tvunget att räddas och det blev vattenläcka i taket på min lägenhet. Tur då att Arizona Robins satt ute på min balkong. Jag skottade vatten och min, tydligen, händiga karl fixade läckan som nu var på vinden, hos mormor. Sen vaknade jag som sagt, lycklig som en liten gris. Ganska fint ibland.
Inatt drömde jag att jag var kär i en av de allra tjusigaste killarna jag känner. Han hade mognat och skärpt sig. Vi var rackarns lyckliga. Jag hade ett gäng stora fina båtar i havet som av någon anledning också var Barken. Det var vatten över allt och jag åkte omkring där, lycklig som ett fån. Sen kom House och Christina Yang med ett spädbarn som var tvunget att räddas och det blev vattenläcka i taket på min lägenhet. Tur då att Arizona Robins satt ute på min balkong. Jag skottade vatten och min, tydligen, händiga karl fixade läckan som nu var på vinden, hos mormor. Sen vaknade jag som sagt, lycklig som en liten gris. Ganska fint ibland.
Kommentarer
Trackback