Cissiluren

... eller: En debut

Det är en speciell dag det där. Den har liksom satt sig som en milstolpe i mitt liv.

För... mellan konfirmationen och studenten är det inte mycket annat stort som markerar gränsen mellan att vara en flicka och en ung kvinna.

Jag talar så klart om min första bal. För att vara helt ärlig kan jag nog säga att jag inte vet exakt vad man skulle kalla det på svenska, Débutante,  franska för debuterande kvinna. För en slags debut var det allt.

Redan på lågstadiet hade jag bestämt vilken färg min första balklänning skulle ha. Den skulle vara blå, inget annat gick ens att överväga. Anledningarna till färgvalet kom kanske att variera genom åren men det var alltid blått som gällde och när det väl var dags valde jag en blå enbart för att matcha ett diadem jag fått som present från en bekant till familjen (på samma sätt kom jag fram till att jag till studentbalen skulle sy upp en grön klänning då den skulle matcha ett fantastiskt spänne jag ärvt av en beundransvärd kvinna).

Många timmars planering lades ner på denna kväll, förstås av värdparet men också av mig och mina två väninnor, K och U som också skulle med på balen. Det skulle planeras frisyrer, smink och skjuts och så klart skulle det skvallras om kavaljererna.

Min kavaljer hette (och heter troligtvis fortfarande) Elias och det jag minns mest av honom är inte hur han ser ut eller agerade utan hur olustigt det kändes att gå på bal tillsammans med honom då han hade haft något slags förhållande med en kompis till mig men sådana var och är reglerna, det var inget att orda om. Elias var något eller några år äldre än mig och läste på teknikprogrammet på ett gymnasium i Örebro, han skulle bli ingenjör och det är ju respektabelt.

Så till själva balen. Jag vill minnas att vi åkte hemifrån ganska tidigt, dels för att det tar en stund att åka ner till den delen av Sverige där det faktiskt finns ett gäng slott (Södermanland) men också för att vara i tid och få en bra plats inne i damernas "omklädningsrum" på övervåningen ( herrarna vet jag faktiskt inte var de byter om). På övervåningen fick vi stanna tills det var dags att gå ned för den stora stentrappan och möta övriga gäster. Efter en lyckad trappgång, där ingen utav oss snubblade, var det dags för mingel och någon bubblande drink i balsalen. När vi minglat och vinglat klart tågade vi sådär exemplariskt som man ser på TV, ut på led med våra kavaljerer, mot middagen. Jag minns tyvärr inte maten utan mest hur frustrerande jag tyckte att det var när jag inte fick gå på toaletten. För det får man ju inte förrän middagen av avklarad. Aj aj aj. Som tur är har jag blivit bättre på att planera inför sådana stunder sedan dess. När alla rätter var uppätna tågade vi tillbaka upp till slottets huvudbyggnaden där balsalen gjorts iordning under tiden vi åt. Middag, dans, dans och tapto i kapellet.

Tapto

Dagen dör, skyming rår

över skog över hav

Allt är ro

Vila trygg

Gud är när.