Cissiluren

Jag syftar inte till en dramatiskt kärlekslös uppväxt, ett omänskligt hårt tryck eller något annat i den stilen. Nej, nej, nej, det är smått fantastiska bitar som förvånar mig. Möjligheterna jag fått, människorna jag blivit presenterad för, människorna jag beundrar och kanske inte minst allt jag har fått lära mig.

Detta är förvisso någonting som stundom ger mig dåligt samvete men vet ni vad? Jag har inte tid att ha dåligt samvete för allt, hela tiden.

Varför kom jag att tänka på det här nu då, när jag egentligen borde tänka elektronik?

Jo, min far i argumentation med kulturredaktören (samme redaktör som häromdagen efterlyste sällskap till oatt se Carmen imorgon och jag bara jaaaaa!!! men har jag tid att åka till Stockholm? Nä... Skitockså) ang. subtil elegans snarare än explicit råhet i recensioner. En helt vanlig tisdag.

Hade jag en poäng med det här? Troligtvis inte. Jag har bara hakan i bordet och det är inte lätt att tänka rätt.

---

Måste f.ö. lägga till att det hittills varit en extra bra tisdag, kanske enbart p.g.a. GG-premiären.  Hihi