Cissiluren

Niklas har gjort en fantastisk upptäckt.
Idag(!?) gick han fram till min pappa, pekade på mig och sa:
"Du, Per, det där är din dotter!"

Haha ja, vad ska man säga?
- Somliga behöver mer tid på sig än andra

Ja visst.
Jag tänker på hösten och får spel.
Hur i hela friden ska allt gå?!
Panik.
Funderar på att gömma mig under skrivbordet och hoppas att ingen hittar mig innan jul

För första gången på 8år ställdes inte denna fråga på bussen:
"Hel eller halv?"

Ja, jag sitter på jobbet (och väntar på att få gå hem.) Och är lite ledsen över att jag aldrig har tid för min dator när jag är hemma. Har ju två st grattisinlägg som måste in, med fina bilder och allt. Det bara finns inte tid till det och här på jobbet, där det finns gott om tid finns det inga bilder. Rackarns rabarber!

Måst bara få avreagera mig lite på min kära mors humör.
- Idag håller jag på att baka en tårta till mina scouter, vilket är lite bökigt här på jobbet där det inte finns något kök. Så jag har börjat förbereda hemma. Det är bara några få saker kvar (vispa krämen till exempel) Så jag skickar ett sms till mamma och frågar om hon vet om det finns någon visp i scoutlokalen. Dum fråga Cissi! då fick jag höra att hon minsann inte hade tid att springa dit med någon visp eller kavel eller fixa! Näe?! Tänker, uppenbart tröga, jag. Jag undrade bara om du visste om det finns någon där. rögkljadlfkgjhsadlkfjgndlakfjhldk. JAG UNDRADE OM JAG BEHÖVER FIXA NÅGOT PÅ VÄGEN!! Så jag ringer Hillevi i stället. -

Så för att göra missförstånden färre - Att undra om något finns är INTE samma sak som att be någon fixa!!

Notering till migsjälv: Fråga Hille först.

Jag är en såndär människa som tycker om när det är varmt, mysigt, fluffigt, blommigt, färgglatt och allmänt bra.
Av den anledningen måste jag säga att jag idag är mycket missnöjd.
Det är iskallt (11,7 grader när jag gick, kanske 13 nu) , mörkt, regn, blåsigt, hårt skrivbord och inte alls bra eller mysigt. Inte någonstans förutom hemma i sängen, under täcket. Buuhu jag vill åka hem.

Ja, jag säger då det...

Oh ja. Jag lyckades lura systemet och har nu lyckats göra en instruktionsmanual på ryska!!
Hej

Jag har inget batteri i telefonen och ingen laddare med mig. 

Jag är blå i håret. Hej

Iförrgår kom Joe hem från England!
Idag kom(mer?) D hem från USA
Jag somnade med ett stort leende på läpparna igår.
Inatt ska jag sova i MIN säng. Min min min. Hemma hos MIG.
Det regnar och jag fryser som en gris men Ooh vad jag är glad

---

Bara en liten parantes. Att bli jämförd med Izzie i Grey's är inte något som står på favoritlistan.

Jag sitter och lyssnar på Nour som pratar om att ligga i en säng med Björn och äta banan, prata om singellivet och livet i allmänhet. Vara vänner. Att regera
Då slog det mig. Jag saknar verkligen det där.
Att ligga på sängen. Prata om hur dåliga våra vänner är eftersom de bara umgås med sina pojk-/flickvänner. Prata om viktiga struntsaker som t ex vilket djur man skulle vilja vara. Baka fula pepparkakor i brist på annat att göra.
Utan att det slog mig att vi på något konstigt sett blev vänner, vi hängde ju bara för att vi var över.
Nu vet jag inte riktigt var jag ska lägga de där tankarna.
Jag sover istället.
Jag har inget behov av "Ja, vi kan träffas på onsdag mellan 17.00 och 18.30 sen måste jag träffa min pojkvän"
Jag har ett behov av  "Vi träffas närsom helst och hursomhelst"
Men det finns inte längre.
Jag blev sjuk och ensammare än någonsin.
Inte ensam för att mina vänner inte ville träffa mig utan för att jag inte orkade träffa dem.
Verkligen inte samtidigt. Att fika med en grupp på 5 tjejer det är pest och pina. Det gör ont i hela mig, jag får panik och jag kan inte höra vad de säger. Ändå hittar jag migsjälv på engel med en grupp tjejer. Fan. Får jag gå nu?
Nej Cecilia du ska stanna kvar här och vara närvarande. Annars kommer de tänka att du inte vill vara med.
Jag kan acceptera att vara ensam bara för att jag inte orkar träffa alla samtidigt men jag kan inte undvika det faktum att jag saknar att ha någon som ligger på golvet bredivd mig och hänger med i mina tankar om att man kan vara galen utan att vara galen.
Jag behöver ingen som tittar snett på mig och säger "Du ser farlig ut" eller "Varför är du så där?!" 
Jag behöver någon som säger "Fan vad skönt att du ser ut som du gör" och "Kom igen Cissi, vi bygger en tidsmaskin"

Det går inte jag vet men det är tanken som räknas. På riktigt.


Idag tänker jag

"Fy helvete vad jag saknar min apvän och fan vad jag längtar hem"

Nu har jag varit här i över 6 timmar och nu vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på.
Lyssna på Sommar i P1 och skriva av några koder, ja visst!
Men sen då?

Jahapp, så var det tisdag igen.
Helgen var internetlös då mitt moden tog tåget till Uppsala i fredags.
Hur som helst. Det jag skulle säga var att om ni är i Ludvika, riktigt sugna på sallad och har en god aptit - Gå till BK!
Jag och J var där igår och käkade lunch. Hur stora portioner som helst! Jag åt kanske en tredjedel av allt och då åt jag verkligen tills magen stod ut!
Förövrigt så har jag nu varit på jobbet i tre timmar och har gjort klart dagens "att göra". + Läst igenom felstatistik från 1945
4 av 5 toasters. Kanonkul!