Min allra nyaste grej

Okej, jag har en helt ny sak för mig. Att handla på ELFA.
Och nej, att bara handla är kanske inte så svårt men att jag förstod vad, hur och varför. Det chockade mig. Kanske jag lär mig något här trots allt?

Ja men det var väl mest det då.

Min nya grej är att inte kunna sova, ha förbannat ont i högra halvan av huvudet, blöda näsblod, ha ont i magen och vara mekaniker. Jag föredrar mekanikergrejen mest. Fast olja är besvärligt att få bort. 
OCH! Hur mycket tycker man inte om någon när man är villig att socialisera med världens läskigste djur? Mycket, I tell you.

El gatito Sheldonito/Antonio Banderas/Tok


Raj/Al Capone/Kurre

Bazinga!

När man sitter och pluggar men kommer på att man måste fixa något så man reser på sig och fixar det. Sen kommer man på att man borde göra något mer och kanske en sak till. Och! man sen sätter sig igen för att fortsätta läsa är muggen med kaffe spårlöst försvunnen.
Den känslan.

Gott Nytt År!

Idag är det första advent.
Jag har:
- Tittat på Gilmore Girls i sängen
- Oljat in håret och blivit förvirrad av vad Pineapple Dance Studios är för slags program egentligen
- Gjort pepparkaksdeg
- Handlat glögg
- Hängt upp stjärnan i köksfönstret
- Bakat pepparkakor
- Kokat gröt
- Bakat cookies
- Tittat på Harry Potter
- Kikat på Pan Am.
Och nu blir det Julig kärleksfilm och stryka gardinerna.
Kanske en mugg glögg till? Åh, Kärlek!

Dagens iaktagelse

Bara en riktigt maffig orkester har behov av två (TVÅ!?) harpister

Dagens lärdom

Tragusmömhet= Ömhet vid den lilla utstående broskskivan framför hörselgångens mynning

Jag ska på drea.... eh, hälsa på Anna

Hör på radion att det är Dreamhack i Jönköping i helgen.
Skrattar gott åt det.

Gäsp

Somna tre och gå upp 6.
Jag är fantastiskt trött och det finns en risk att jag lämnar lägenheten utan en arm eller ett ben.

working girl

Plugga, plugga, plugga, inte se ljuset i tunneln, plugga, plugga, plugga, se ljuset i tunneln.

En månad kvar till julafton idag. Sen kommer lite ljus i tunneln.

:D

GLAD KALKONDAG ALLIHOPA!

Hemlängtan

Jag har en sådan otrolig hemlängtan just nu.
Min mage gör ont av längtan till vackra, vackra Dalarna.
En månad och 6 dagar. Ja, det är ju ganska snart ändå.
Se till att det finns snö tills dess. Tack. ♥

Ja men snaaark

Så, det här med att snarka i vaket tillstånd, vad är grejen med det?

Moahahaaha Sheldonstyle

Martina . säger
vad tjafsar vi då om hahahaha
Cissi säger
Vi tjafsar inte. JAg har rätt
Martina . säger
vi säger ju samma sak bara att jag förvillats lite
Cissi säger
haha
Martina . säger
och jag
bara att jah inte hade så bra koll hahaha
Martina . säger
vad tjafsar vi då om hahahaha
Cissi säger
Vi tjafsar inte. Jag har rätt
Martina . säger
vi säger ju samma sak bara att jag förvillats lite
Cissi säger
haha
Martina . säger
och jag
bara att jag inte hade så bra koll hahaha

Dagens lärdom

Rutschkanematte






och... hur man stavar till rutschkana

Hemlängtan


Wiho!

Äntligen är det vinter!

Dagens dalamusik


Dagens motgång

Eventuellt skulle det kunna vara så att en blond, kvinnlig läkarsekreterare i 40-årsåldern talade om för mig att det nog minsann var influensa jag hade.
Det kan också eventuellt vara så att jag reflexmässigt kved fram ett "Meen, jag h-h-har ju inte tiiiid"
Kanske att hon då svarade med ett vänligt "Jaså, du har inte tid? Då får du väl sluta ha upp med det här med att vara sjuk då. Annars har du nog inget val".
Kanske. Typ. Eventuellt.

Nu sover jag.

Dagens


Temamusik



Jag fortsätter med Dalarna, det är liksom bäst så.
Hemlängtan i kombination med att jag inte varit hemma nästan något i höst. Mer finmusik.

Dagens



Fortsätter på tema: Dalarna

Mitt kylskåp


Lööö-öördag

Jag har storlagna planer för den här lördagen. Jag ska försöka hänga i sängen hela förmiddagen men klockan är nu tio i tio och jag orkar inte riktigt längre. Trägen vinner, jag ligger kvar. Det är ju snart MX och jag har laddat med en kanna te. Sen får jag hoppa in i duschen. Kanske kamma håret. Eventuellt. Troligtvis inte.
När klockan är typ 12 ska jag ta mig in till stan för att köpa en stor, stickad tröja, varma stövelskorsaker och varma, varma strumpbyxor. Jag är trött på att frysa som en fiskpinne.

Tjingeling!

Välkommen!

Nu är den här, dagen vi längtat efter hela veckan. Nu är det fredag!
Jag har tittat på nyhetsmorgon där Bengt Frithiofsson har pratat om årets julöl och belgiskt glöggöl. Glöggöl. Ni hör ju själva, det bara måste vara en hit! Sen rapporteras det ju så klart från Mitt Kökmässan. Ack ack ack. 

Plugg, träning, stan, fix och så tapas med J. 

Grattis på fredagen!

Det är något med dem som heter Olof.

Jag har ägnat kvällen åt att läsa Kristian Gidlunds blogg. Jag sitter fortfarande och läser. Små bitar, om och om igen.
För varje sida jag scrollar fram blir jag mer och mer säker. Fan, jag älskar den här karln.
Det är förvisso sant att jag inte känner honom. Inte ens nästan faktiskt.
Jag har visseligen spenderat tid i publiken vid någon eller några spelningar men det är inte därifrån den här kärleken kommer. Nej, den kommer från orden i hans blogg. Det han beskriver är ofattbart och smärtsamt men ändå relaterar man till det. Inte på det stora, viktiga sättet kanske men på det mindre, enklare planet. Jag har ingen aning om hur det är att ha ett ärr på magen. Jag vet bara hur det är att ha ett i skallen, nacken och ett längs ryggraden i svanken men jag kan tänka mig att behovet av att gömma sig är detsamma. Kanske. Iallafall, han skriver och jag känner. 

Jag fick en förfrågan en gång, om jag inte kunde blogga om hur det var att vara sjuk. Jag sa nej. Eller, njae det var väl inte riktigt hela sanningen kanske. Jag sa, NEJ!. Varför? Ja, mitt argument var att det inte var något att gnälla om och ingen annans sak att tänka på. Det argumentet var inte alls osant men inte heller hela sanningen. Jag kunde inte förmå mig själv att se det i text. Svart på vitt. Skriva och sen läsa om hur ont det gjorde när blodådrorna liksom slitits ut av den starka, starka vätskan i droppet, hur det värsta jag vet är att spy men att allt gift i min kropp tvingade mig till det hela tiden eller om hur ensam jag kände mig. Nej, nej, nej.

Kristian skriver om Afrika och mitt hjärta skriker. Jag vill liksom stanna allt, ta honom under armen och säga "kom nu, vi drar och kollar på giraffer ett tag, oroa dig inte, allt är ordnat. Det är ingen fara" men det går inte.
Han skriver om hur han älskar sin storasyster och mitt hjärta skriker.
Det är mycket så ikväll. Han skriver och mitt hjärta skriker.

Jag är så otroligt imponerad av hans styrka. Otroligt. Oo-otroligt som man säger i Ludvika.
Imponerad och fascinerad. Jag liksom bugar mig och böjer ned mitt huvud av respekt. För honom och alla andra. Det är ärligt och vackert, sorligt och lyckligt, hopplöst och starkt men framförallt är det modigt.
Det är efter en tyst stund av beundran jag tänker "Jag undrar om han är en så'n som snackar när det är Seinfeld på TV"



Upp och ned

Hm, något är skumt.
Det går scrubsavsnitt på tv som jag inte har sett.
När blev jag en sån som hamnade flera säsonger efter?

Ja men jag har ju passet i handen. Då åker vid då?

Jag har fått många väldigt fina meddelanden idag.
Några av dem handlade om att jag skulle resa.
A stod nog för det lustigaste (kanske mest för användandet av versaler):
"Kusin! Vi MÅSTE till Japan!"

Ja, ja. Ge mig en biljett och jag är påväg!

Två saker som får mig att le och en lärdom

-L'Oréalreklamen med Hugh Laurie
-Att man kan se Seinfeld på åttan om man håller sig vaken till kl23


Visste ni att Hugh Laurie tjänar $700 000 per Houseavsnitt? Wow!

Höst. Typ.

Det är tjock dimma ute.
Så pass att det är dimmigt mellan mig och tvättstugan.
Höstligt värre

woohooo!

Jag har köpt en ny sladd till telefonen så nu har jag laddning igen!
Hurra!


Ja, det var mest det. Tittar på "Mitt stora feta syrianska bröllop". Det är underhållande.

Bara en tanke, typ.

Man skulle kunna känna att det är dumt att glömma mobilladdaren ute i skogen.
Man skulle kunna känna att det är dumt när man inte har något batteri i telefonen.
Kan man så ska man?

Skrivet 5 november 2011

Jag sitter i skogen.
Tänk er den minsta byn ni kan komma på, släng in bävrar, älgar, rådjur och vildsvin,
dra bort mottagning på mobilen och lägg till totalt mörker och vedspis. Där är jag nu.
Det är så himla bra. Ni vet den där känslan, när man tycker så bra om något att det gör ont i magen?
Så känner jag här. Ren lycka. Total inre frid. Inte ens katten retar mig.(Och det säger en hel del)
Hur ni hittar hit?
Det gör ni inte. Om ni inte har någon med er som kan visa vägen förstås.
Ungefär så här går det till(fr Linktown). Man åker norröver i, tja, en timme och tjugo minuter
kanske 30 sen tar ni av in mot skogen på en landsväg, efter det tar ni av på en ännu mindre väg
och  sen en ännu mindre väg, nu börjar ni närma er sväng av på en grusväg som går genom en by på,
hm, tre hus kanske och igenom där. Sen! Nu! En liten, liten, liten, väg av åt höger.
Rött grus. Kör förbi första gården och så är ni framme vid vägens ände, den här gården!
Den är kanske inte mycket för världen men jag gillart ändå. Ett bostadshus, en ladugård/stall, en vedbod/garage
några växthus, jordkällare och lite annat smått.
Jag gillade att åka hit redan när jag var liten. Det var förvisso inte så bökigt eftersom vi då
bodde bara några mil härifrån. Cykelavstånd om man är sån som utsätter sina barn för det.
Det är här jag har lärt mig att , håll i hatten nu, köra traktor(!), rida och äta godis.
Traktorkörandet skyller jag på R och morfar. Hästarna på G och godisätandet på A.
Det var fina tider, det var det faktiskt men av de ovanstånde kunskaperna är det bara en jag
använder mig av nu för tiden. Nu är den enda traktorn jag kör åkgräsklipparen och hästarna är jag mest
i kontakt med när jag motar bort dem från mina saker. Så kan det gå.
Det bästa?
Familj, som det inte tar fem timmar att ta sig till, med allt vad det innebär.
Jag sitter i skogen.
Tänk er den minsta byn ni kan komma på, släng in bävrar, älgar, rådjur och vildsvin,
dra bort mottagning på mobilen och lägg till totalt mörker och vedspis. Där är jag nu.
Det är så himla bra. Ni vet den där känslan, när man tycker så bra om något att det gör ont i magen?
Så känner jag här. Ren lycka. Total inre frid. Inte ens katten retar mig.(Och det säger en hel del)

Hur ni hittar hit?
Det gör ni inte. Om ni inte har någon med er som kan visa vägen förstås. Ungefär så här går det till(fr Linktown). Man åker norröver i, tja, en timme och tjugo minuter kanske 30 sen tar ni av in mot skogen på en landsväg, efter det tar ni av på en ännu mindre väg och  sen en ännu mindre väg, nu börjar ni närma er, sväng av på en grusväg som går genom en by på, hm, tre hus kanske och igenom där. Sen! Nu! En liten, liten, liten, väg av åt höger.
Rött grus. Kör förbi första gården och så är ni framme vid vägens ände, den här gården! Den är kanske inte mycket för världen men jag gillart ändå. Ett bostadshus, en ladugård/stall, en vedbod/garage några växthus, jordkällare och lite annat smått. Kanske sju hus, totalt.

Jag gillade att åka hit redan när jag var liten. Det var förvisso inte så bökigt eftersom vi då bodde bara några mil härifrån. Cykelavstånd om man är sån som utsätter sina barn för det. Det är här jag har lärt mig att , håll i hatten nu, köra traktor(!), rida och äta godis. Traktorkörandet skyller jag på R och morfar. Hästarna på G och godisätandet på A.  Det var fina tider, det var det faktiskt men av de ovanstånde kunskaperna är det bara en jag använder mig av nu för tiden. Nu är den enda traktorn jag kör åkgräsklipparen och hästarna är jag mest i kontakt med när jag motar bort dem från mina saker. Så kan det gå.

Det bästa?
Familj, som det inte tar fem timmar att ta sig till, med allt vad det innebär.

Så, hur var din dag älskling?

Jo, tack! Det var nog den mest ineffektiva dagen någon, någonsin har haft.
6-ish, vaknar med ett underbart dunkande huvud, bestämmer mig för att sova en stund till.
Senare, tittar på bones med dunkande huvud
Bla bla bla bla bla
Tar cykeln och huvudet och swoooschar iväg till Tornby, köper en skiva till mamma (och kanske en till migsjälv också), strosar på ikea, handlar på maxi och swoooooooschar hem igen.
bla bla bla
tittar på greys, pratar med tusen olika människor i telefonen
Köper tågbiljett
tar torsdag
spelar wordfeud och börjar tröttna
Packar väskan för en helg i skogen
Saknar S och ser på House från när han inte var så grå och fortfarande träffade sin exfru..
Skrattar våldsamt åt reklamen för svagaste länken, vilken dagstidning har webadressen na.se - "nationalanklyklopedin" hahahha
Och nu ska jag sova.
Ibland är det skrämmande spännande att vara jag. Idag, not so much.

Telefonsamtal man gillar

Hej !
blablablablabla - - -
blablalba---
Vi ska åka till Stockholm sista helgen i november ... ska på whiskyprovning, han kanske får ta med sig en dejt.
Om du vill komma så säg till. 



TILLTILLTILLTILLTILLTILL

That was the summer of 1963 - when everybody called me Baby, and it didn't occur to me to mind.

Av någon anledning hamnade jag vid tv:n efter två och råkade slå på svt1.
Ooh Baby

Konversationer vi har

Cissi säger
Ja
aaa
Idag börjar de riva badrummet på parkbacken
Martina . säger
Försvinner kungarna???
Cissi säger
Ja
Martina . säger
Åh neeej
Cissi säger
Idag börjar de riva badrummet på parkbacken
Martina . säger
Försvinner kungarna???
Cissi säger
Ja
Martina . säger
Åh neeej

Drömmannen

Okej tänker er den här killen,
-Ganska kort
-Mörkt hår, lite lagomt rufsigt
-Glasögon, svarta bågar
-Lite smånördig
-Sommelier
-Kock
-Snygg

Så på frågan, finns den perfekta mannen, svarar jag:
-Jo, jag tror minsann det!



Sitter f.ö. i soffan och tittar på Roswell.
I. Love. It.