Söndag

Idag är det söndag och vi har:
Lagt på ett kärleksbrev på lådan..


Promenerade i gamla Linköping






Kikade i handelsboden


Promenerade i rydsskogen


Plockade svamp.

Sen gick vi hem och drack varm glögg och åt pepparkakor. Fint så



En ny karl

I torsdags fick jag följande sms av J:
"Jag tror jag har hittat en karl till dig"
Jag som, precis som vanligt, befinner mig i soffan, tittandes på mat-TV, tvivlar och lyfter på ögonbrynet men svarar:
"Haha jaså?"
J, känner mig oroväckande väl.
"Ja han heter per och har ett matlagningsprogram på tv4+ ;)"
Och ja, jag gillar Per men den här mannen ligger också väldigt bra till.
Hihi

Så mycket bättre

Kväll.
Di Leva.
Mörkt.
Ett glas vin.
Ostsnacks.
Romantisk film.
Allt om mat.
Te.
Lite Wagneropera.
Sen, förhoppningsvis, sömn.
Fint

Te

En liten stig på vägen till ett utbrott. . .
Jag vill ställa mig upp och skrika.
"Jävla kommunist! Vill jag dricka te så får jag dricka te. Hur mycket jag vill!!!"

Babel

Kalla mig pretto men jag älskar Babel. Bästa programmet på tv en lördagseftermiddag som denna.
"Vi har skickat runt den som en haschpipa på redaktionen"
Klockrent.

Potatis, sport och svordomar

Åh jag är bara så trött. Ofantligt trött.
För det blir man när man måste räkna massor med knepiga saker hela dagen och aldrig kan sova.
Sen kommer man hem och i köket ligger ingenting där det ska.
I fåtöljen sitter någon och svär åt sport på TV. Sport som sport.
Tar en knäckemacka. "Ska du verkligen äta det första du gör?!"
Personen ifråga stirrar på mig som om "Ska du inte laga middag nu?"
Jag vill andas en stund, kanske ta bort huvudvärken och på något vis landa först.
Men nej, jag ska koka potatis och göra husmanskost. Det är inte riktigt min grej.
Missförstå mig rätt.
Jag tycker att det är enormt trevligt med detta besök men det är lite påfrestande när någon flyttar på ens saker.
Åh jag är bara så trött. Ofantligt trött.

När är det OK att ge upp?

Hur länge måste man slåss, för sitt liv?
Idag är en sådan dag då jag bara vill ge upp. Ingenting fungerar och det är precis så det alltid är.
Allting kräver så mycket energi att när dagarna är slut är jag också slut. Mitt förbannade hus kräver mig också på energi, skolan med och sen så är det ingen Cissi kvar att tala om. En vandrande skugga som hatar allt.
CSN och de nya reglerna gör att jag inte riktigt äter, vilket i sin tur gör att jag knappast får någon chans till ny energi. Jag sover på min extrasäng vilket ger mig galet ont i nacken och därför ett ännu sämre humör.
Det enda av allt som inte fungerar som inte är hemskt krävande är ju att folket på neurokirurgen och neurologen är väldans trevliga. Vore de inte det vet jag inte hur det skulle se ut här.
Någon som vet någon som behöver en hemmafru?

Varför är matte så himla mycket bättre?


Det finns en sak som jag har funderat på ett bra tag.
Varför tycker vi att matte står över allt annat här i livet?
Jag kan inte förstå, hela tiden får man höra att "Du som är så bra på matte ska arbeta med det" men varför är matte mer värt än allt annat man kan?
För jag må vara duktig på matte men det innebär väl inte att jag är dålig på allt annat. Det kan ju till och med vara så att det finns något som jag är mycket bättre på. För bara för att jag är bättre än många andra på matte så behöver det inte vara mitt bästa område.
Riktigt irriterad börjar jag bli.

Måndag

Jag känner mig som... timjan.
Höll på att bli överkörd av en galet cyklande Napoleon idag. Närahalvdödenupplevelse2.0.

En liten sådan där lista som påminner om gymnasiet och fina ting.

A - Age: 22
B - Bed size: 120
C - Chore you hate: Diska.
D - Don’t eat: Korv.
E - Essential start your day item: Kaffe och knäckemacka .
F - Favourite board game: Det enda jag kan vinna på. TP.
G - Gold or Silver: Guld.
H - Height: 161cm.
I - Instruments you play(ed): cello
J - Job title: Alltiallokonsult
K - Kid(s): Nä, inte som det ser ut nu
L - Love or lust: Lust är mycket mer logisk än kärlek och jag föredrar logik.
M - Mom’s name: Anna
N - Nicknames: Cissi, Cissiluren, C och några till som är hemliga
O - Overnight hospital stay other than birth: Alldeles för många
P - Pants or pantyhose: Strumpbyxor, så klart.
Q - Famous Movie Quote: "Play it once Sam. For old times' sake. Play it Sam. Play, 'as time goes by'"
R - Right or left handed: Vänster.
S - Sibling(s): Mm kanske..
T - Time you wake up: 6-ish
U - Underwear: Roliga
V - Vegetable favorite: Morot
W - Ways you run late: Förvirring
X - X-rays you’ve had: Alles
Y - Yummy food you make: Jag gör bara mumsig mat

Z - Zoo favorite: Giraffer ju

Det finaste

Det finaste skulle kunna vara att vakna tidigt, utan väckarklocka, när det fortfarande är mörkt ute.
Sen, när man vaknar då hör man kaffebryggaren puttra och känner en lätt doft av kaffe i lägenheten. <3

Godmorgon!

Hohoh vad mysigt det kan vara att gå upp på morgonen.
Den här morgonen har jag hunnit
- Se Martha, Ugly Betty och Vänner,
- Baka hundramiljonertimmarskakan
- Äta frukost i soffan med massor av tända ljus (Det var rackarns så mörk och kallt)
- och mycket mer
Nu är det dags att skynda till bussen. Cissi i chokladfabriken. Tjingeling

Man borde inte sova....

"Man borde inte sova när mörkret faller på. För tänk då lyser stjärnorna, högt uppe i de blå..."
Mitt hus har sen häromsistens med trumpeten införskaffat sig trummor och elgitarr.
Jag börjar bli en riktigt bitter kärring.

And we could have named her Anna

[Soundtrack]
För en vecka sedan ringde min läkare på neurokirurgen.
Han ville säga tack och adjö, ha ett bra liv och hoppas att vi inte behöver ses igen.
Först ville han såklart diskutera mitt icke fungerande öga (som mirakulöst nog fungerar igen) och säga att om det händer igen borde jag ringa till ögonläkaren.
Sen kom han till det lite motiga, det som jag egentligen inte ville lyssna på och som jag inte alls vill ta till mig, frågor kring min framtid. Hur nu det kan ha betydelse.
Jag vet faktiskt inte hur jag ska reagera, särskilt inte då jag inte har S's golv att reagera på.
Nu är jag iallafall nästan friskförklarad igen och det är rackarns fint!

Snöö

Det är snö. det är snö.detärsnö.detärsnödetärsnödetärsnö.

Jag hatar att älska dig

Kan man beundra någon för en sida av den personen samtidigt som man föraktar en annan sida?
Som att älska någons musik men hata politiska och personliga åsikter.
Jag kan verkligen inte bestämma mig.
Jag vill avsky hela personen men musiken är så, så vacker.
Kan musiken då anses manipulativ?
Är så fallet så är jag på gränsen till överdrivet naiv eftersom jag nästan går på det.
Sorgligt men sant.
Jag älskar operor oavsett.

Mys

Vet ni vad som vore rackarns mysigt?
Att ha en bokklubb.
Alltså en på-riktigt-live-bokklubb.
Träffas var tredje torsdag. Dricka te, prata bok och skit. Äta morotskaka och njuta av tända ljus i höstmörkret.

Onsdag

Saker man kan göra när man har en sådan där höstdeppig dag då man knappt ens vill gå ur sängen:
- Ta på sig raggsockor
- Koka massor med te
- Slänga alla kuddar i en hög i soffan
- Borra ner sig i kuddarna, inlindad i filtar
- Titta på House


Världen är lite finare så

Smartast i stan

Idag har jag skrivit tenta. Beräkningar och sånt. Alldeles förmånga variabler att derivera men jag hoppas att jag löste det på ett begripligt vis.
Nu är jag väldigt slut i huvudet, sitter och suktar efter Dr Hodgins i Bones och funderar på att läsa klart "Det gångna är inte en dröm". Eller kanske bara dricka mängder med te och ta det lugnt en stund..




och och och
Såg Napoleon idag.  Han är väldigt... Napoleon! Popkulturellt filfakig. Pluspoäng för skinnportfölj.

Dagens drömjobb

Åh så spännande det vore.
Kanske borde satsa på sommarkurser i språk och politik?

Korkad

Känner mig riktigt ruskigt korkad idag.
Jag har missat att anmäla mig till tentan imorgon och om jag inte kollat extra efter salen då hade jag också helt missat tiden. Eftermiddagstenta oh yes.

Färdig

Ha! Idag blev jag klar med tentaplugget precis innan tolv.
Jag känner mig duktig.
Jag måste förövrigt säga att tentaplugget inte visar mig från min bästa sida. Jag ser ut som om jag skulle fått vattkoppor i ansiktet, är på dåligt humör och är konstant trött. Det ber jag att ni ursäktar.
Om mindre än en vecka är det över för denna gång. Då ska jag sova på min extrasäng i en och en halv vecka.
Sen är det november och kanske vinter? Jag gillar vinter så då är jag förhoppningsvis muntrare =)
Nu ska jag sova och drömma om felfortplantning, feluppskattning och allt annat som kommer på tentan. För då går det nog bättre tror jag.
Godnatt!

Gnäll, gnäll, gnäll

Åh, jag är på ett riktigt urruskigt humör idag.
Extremt kort i tonen.
Titta inte på mig, då hugger jag.
Har sovit alldeles för dåligt inatt och mitt huvud vill sprängas.
Det enda som på något vis gläder mig är att det förhoppningsvis finns ett speciellt hörn i helvetet för folk som spelar trumpet klockan halv fyra på morgonen.

Varför jag inte gillar Herr Åkesson

Förutom de mest uppenbara anledningarna är det något med Jimmie Åkesson som driver mig till vansinne.
Det är dessutom en ond cirkel för ju vansinnigare jag blir desto mer uppgiven och galen blir jag.
Ty, det handlar om ytlighet.
Så fort (SD) dyker upp i medierna vill jag sluta bry mig.
Jag vill ägna mig åt sånt som finns nära mig och aldrig gå in på djupet.
Jobba på hemköp, gå hem till min katt, göra mig vacker och gå ut och dansa.
Mina stora bekymmer ska vara att hitta den hårspray som håller bäst och det läppglans som får mina läppar att se så där
perfekt fylliga och fuktiga ut.
Jag menar förstås inte att det är något som helst fel med detta men det är inte jag.
Jag är inte vacker och har inga stora drömmar om att bli det. Jag har heller inga behov av att vara det.
Jag skulle bli rastlös av att jobba på hemköp. Min hjärna skulle dö.
Jag älskar att disskutera stora frågor. Vetenskap och politik, jag skulle kunna läsa i timtal bara för intressets skull.
Förvisso gillar jag vackra saker också men ska det vara konst så ska den vara komplex,
annars blir det platt och jag gillar inte platt.
Fick jag vara en person för en dag, levande eller död, vilken tidsperiod som helst,
så skulle jag hellre vara Hans Blix än Anna Wintour. Kanske Christiane Amanpour men troligvis inte Zlatan.
Ni förstår, det är helt enkelt inte jag. Jag kan uppskatta att andra människor tar på sig dessa roller men jag vill slippa.
Så, kommer de där igen. Valresultaten susar fram på TV:n och jag känner mig en aning apatisk. För sorgen har övergått i det.
Apati. Jag har ingen lust att plugga längre, för vad tjänar det till. Folk är så uppenbart korkade ändå.
Det kanske inte är lönt att rädda världen?
Så, börjar det igen.
"Jag kanske skulle sätta i löshår? Jag skulle nog bli lycklig då"
"Men, Herre Gud, Cecilia! Skärp dig!"
"Oj, men, ja men oj. Vad håller jag på med?"
Kanske är det det jag avskyr mest. Maktlösheten han får mig att känna.
En sådan total maktlöshet att det påverkar mig långt in i själen. Den maktlöshet som ändrar en personlighet.
Maktlöshet som ändrar personligheter.
När som helst man låter någon annan forma ens personlighet är det väl en aningen smaklöst? Sorgligt på något vis.
Jag måste hitta en energikälla som räcker till detta och en tro på att det "rätta" segrar till slut.
Förutom de mest uppenbara anledningarna är det något med Jimmie Åkesson som driver mig till vansinne.
Det är dessutom en ond cirkel för ju vansinnigare jag blir desto mer uppgiven och galen blir jag.
Ty, det handlar om ytlighet.
Så fort (SD) dyker upp i medierna vill jag sluta bry mig.
Jag vill ägna mig åt sånt som finns nära mig och aldrig gå in på djupet.
Jobba på hemköp, gå hem till min katt, göra mig vacker och gå ut och dansa.
Mina stora bekymmer ska vara att hitta den hårspray som håller bäst och det läppglans som får mina läppar att se så där perfekt fylliga och fuktiga ut.
Jag menar förstås inte att det är något som helst fel med detta men det är inte jag.
Jag är inte vacker och har inga stora drömmar om att bli det. Jag har heller inga behov av att vara det.
Jag skulle bli rastlös av att jobba på hemköp. Min hjärna skulle dö.
Jag älskar att disskutera stora frågor. Vetenskap och politik, jag skulle kunna läsa i timtal bara för intressets skull.
Förvisso gillar jag vackra saker också men ska det vara konst så ska den vara komplex,
annars blir det platt och jag gillar inte platt.
Fick jag vara en person för en dag, levande eller död, vilken tidsperiod som helst,
så skulle jag hellre vara Hans Blix än Anna Wintour. Kanske Christiane Amanpour men troligvis inte Zlatan.
Ni förstår, det är helt enkelt inte jag. Jag kan uppskatta att andra människor tar på sig dessa roller men jag vill slippa.
Så, kommer de där igen. Valresultaten susar fram på TV:n och jag känner mig en aning apatisk. För sorgen har övergått i det.
Apati. Jag har ingen lust att plugga längre, för vad tjänar det till. Folk är så uppenbart korkade ändå.
Det kanske inte är lönt att rädda världen?
Så, börjar det igen.
"Jag kanske skulle sätta i löshår? Jag skulle nog bli lycklig då"
"Men, Herre Gud, Cecilia! Skärp dig!"
"Oj, men, ja men oj. Vad håller jag på med?"
Kanske är det det jag avskyr mest. Maktlösheten han får mig att känna.
En sådan total maktlöshet att det påverkar mig långt in i själen. Den maktlöshet som ändrar en personlighet.
Maktlöshet som ändrar personligheter.
När som helst man låter någon annan forma ens personlighet är det väl en aningen smaklöst? Sorgligt på något vis.


Jag måste hitta en energikälla som räcker till detta och en tro på att det "rätta" segrar till slut.

En helt vanlig 22-åring

Ibland vill jag slå mig själv i huvudet. Banka till, somna och vakna upp sådär fantastiskt normal.
Denna fredagkväll gör den här normala 22-åringen  detta:
-tittar på kulturnyheterna
-äter marsipan- och konjaksgodis
-lagar kycklingfond
-Pluggar tekniskaberäkningar
och
-väntar på att trädgårdsfredag ska börja.
Men! Det är ändå rätt fint. För jag tror inte att jag skulle orka annars.

Paket

Idag fick jag gå bort till Preem för jag hade fått storpost.

När jag kom hem och öppnade kartongen var den fylld med tidningspapper.

Bland allt tidningspapper gömde sig två temuggar, ett tefat, en kaffekopp,två kaffefat och en äggkopp.
Åh så glad jag blev!

Dagens Cravings

Konserverade päron med mandelskorpor

Eeh?

Hur kommer det sig att det händer så mycket saker när man ska plugga till tentor?
Idag är det änglagård - andra sommaren, på TV och tokfint höstväder ute.
Kan jag ta del av något av det? Näpp

Tack

Jag har fantastiskt bra människor i mitt liv. Verkligen underbara.
En av dem skickade den här länken till mig med kommentaren "Det finns nog hopp för oss ändå".
Det tycker jag är fint. För även om vi på något vis accepterat att leva som de krymplingar vi blivit har vi någonstans inom oss ett hopp om något bättre. Kanske finns det en framtid där vi inte behöver tänka på mediciner och sådant trist.

Idag lyssnar jag på Melody Gardot och lär mig finita elementmetoder.

En helg - tio bilder


Napoleon

Jag har egentligen väldigt bråttom till tåget men jag måste måste måste säga en sak.
Mötte Napoleon på vägen hem. Han hade skaffat skägg! Tjusigt måste jag säga.
Tjingeling

He will never be your boyfriend


Eklekticism

Höst.
Det är något speciellt med hösten, något som kan få de flesta att känna sig en aning bipolära. Somliga mer än andra kan jag tänka men jag har svårt att se att någon kommer undan.
Den ena dagen vill jag sjunka ihop på golvet och bara gråta, i timmar i streck, bli en pöl av ingenting.
Nästa dag, eller kanske nästa vecka, kan allt vara omvänt. Jag vill springa och skutta, hoppa och dansa, skratta och skrika, allt är fantastiskt och jag är kär i livet. Höstlövens färg och den lekfulla vinden spelar på min sida.
Utmattad av alla humörsvängningar hamnar man sedan nere i vintermörkret och jag kan bara hoppas att jag hittar något stabilt att hålla mig i, så jag kan dra mig upp när det händer.
Det är vad jag känner. Och det låter lite så här: 

Ny favorit

Gräddglass, lingonsylt och digestivekex. Syndigt gott

Söndag

Åh, vad jag är glad att det är söndag!
Det är tyst. Ingen fest. Ingen hög musik när jag vill sova.
Äntligen fredag? Pft. Äntligen söndag, heter det!
Och och och! Jag har ätit mat idag. Jag är så stolt

blööh

Strax efter klockan fyra tog musiken slut.
Jag drömde att jag var Blair. Jag köpte huset och flyttade på det.

Trött. Sömn. Ge mig.

Jag känner ett visst mått av avsky gentemot folk i mitt hus.
Klockan är två. Två?!
Snälla, söta, rara slå av musiken. Somliga av oss behöver hundra miljoner timmar sömn (Eller iallafall sju) för att ens fungera, något så när, som trevliga varelser.
Om det inte vore för att jag nu för tiden blivit rädd för att brinna inne skulle öronproppar och hörselskydd vara ett alternativ men icke, det har mitt hus också sett till.
Om en vecka åker jag och Anders till tystnaden. Jag tror inte att jag själv kan förstå hur mycket jag ser fram emot det. Tystnad.

It's still the same old story, a fight for love and glory...


Hej Sara!

Magsjuka innebär att man flyger mellan badrummet och sängen, alternativt ligger kvar på klädhögen i badrummet.
Inte vackert.